Oktober –
Jag har aldrig varit så orolig som nu

(Texten publicerades ursprungligen i tidningen Arbetet)

Efter år av utredning kom så regeringens lagrådsremiss om hemlig dataavläsning, en lag som ska ge polisen och andra myndigheter rätt att hacka sig in i våra telefoner och datorer. Lagen kommer ha majoritetsstöd i riksdagen. Den ger staten rätt att utan att vår vetskap se allt vi skriver på internet, i chattar och i mail, och även slå på enhetens kamera och mikrofon. Metoden ska kunna användas när det finns misstanke om brott som kan ge två års fängelse eller mer.

Inrikesminister Mikael Damberg hävdar att detta är ett jätteviktigt verktyg för polisen att bekämpa gängkriminaliteten. Riskerna för demokrati, yttrandefrihet och rättssäkerhet nämns i förbigående, och under drygt 20 års arbete med samhällets digitalisering och analytisk verksamhet har jag aldrig varit så oroad som nu.

Lagförslaget bör ses i kontexten av ett Sverige mitt i en perfekt storm: liberaler, socialdemokrater, konservativa och nationalister – alla driver de ett narrativ där omvärlden och närmiljön är hotfull, och värnandet av stabilitet kräver extrema åtgärder. Sverigedemokraternas världsbild styr det politiska klimatet, och partiet stiger opinionsmätning efter opinionsmätning. Samtidigt blir våra liv alltmer digitala; allt omkring oss är uppkopplat och gärna försett med mikrofoner för talstyrning och således även avlyssning. En ytterligare kraft är EU; Dambergs ministerkollegor är sura – Sverige måste gå i takt med de andra och släppa in dem även i Telias nät.

Den nya lagen ska möjliggöra för polisen att fånga upp ettorna och nollorna redan innan de krypteras i meddelandeappar, som kriminella element och alla vi andra använder. Inrikesministern är övertygad om att lagen kommer stoppa skjutningarna på gator och torg. Inget kunde vara mer osannolikt; hemlig dataavläsning har ingen bevisad koppling någonstans i världen till minskande grov brottslighet, snarare tvärtom. Länder som ger sina säkerhetstjänster fler hemliga avlyssningsmetoder får en mätbart försämrad demokrati och yttrandefrihet. Men så ser utvecklingen i världen ut just nu: Teknikevangelisterna visar upp en magisk framtid med möjligheter nästan omöjliga att greppa, makthavarna lyssnar och beskriver samma framtid som ”oundviklig”.

”Jag är inte orolig, jag har rent mjöl i påsen”, säger du. Det sa man i Ungern och Polen också, men sedan kom totalitära partiledare som Viktor Orbán och Jarosław Kaczyński och förändrade definitionen för ”rent mjöl i påsen”. I Ungern är det kriminellt att dela ut mat till flyktingar, i Polen straffbart att beskriva Bibeln som fiktion och polisen tar regelbundet del av människors privata konversationer för att kartlägga individer som kan tänkas planera dessa brott. Det är inte omöjligt att tänka sig att Sveriges näste justitieminister heter Jimmie Åkesson, och då är det hans parti som sätter riktningen för vilka brott som ska ge två års fängelse eller mer.

Och då har ju Mikael Damberg och riksdagen för länge sedan implementerat de verktyg som behövs för framtida åsiktsregistrering och förföljelse av oliktänkande.

Vi är inte immuna mot precis samma demokratiska förfall som vi sett i andra länder, och därför måste våra lagar spegla det värsta demokratiska scenariot, inte det bästa.